Inkludering i praktiken kräver arbete | Bärkraft.ax
Bild på Martha Hannus

Inkludering i praktiken kräver arbete

Krönika publicerad i Nya Åland den 15 december 2020 

Åland ska, 2030, vara ett samhälle som systematiskt inkluderar alla oavsett ålder, kön, funktionsnedsättning, sexuell läggning, etnicitet, ursprung, religion, annan övertygelse eller ekonomisk ställning, i det sociala, ekonomiska och politiska livet, och där alla har verkliga möjligheter att vara delaktiga. Vi vill alla vara inkluderande – men hur är man då? Det lätt att använda värdeord som vi vill leva efter – men vet vi ska göra för att leva i våra visioner redan idag? 

Vi kan väl börja med att erkänna att delaktighet och inkludering i praktiken inte är lätt. Vi vet från forskning att människor bär på fördomar som vi själva inte vet om att vi har, men som påverkar hur vi bemöter varandra. Inkludering handlar inte om att konstatera att alla ska vara välkomna och förvänta oss att allt är gott så.

Att någon kan ”bli inkluderad” eller ”göras delaktig” betyder att här finns ett maktperspektiv. Vissa av oss har makt att säga välkommen, och andra inte, och det är just det vi måste bort ifrån. Också den som inkluderas måste kunna få utrymme att påverka och förändra sammanhanget den befinner sig i. 

Här fastnar vi. Vi kör på i våra gamla strukturer, och förstår inte varför inte nya personer söker sig till vår organisation, varför inte mångfalden kommer automatiskt, och ser inte att vi har ställt upp osynliga outtalade villkor för inkluderingen – ett villkor är ofta är att vi själva, vi som inkluderar, inte ska behöva ändra på oss.

Inkludering på riktigt betyder att alla på arbetsplatsen, i vänkretsen, i föreningen eller företaget måste bli medvetna om hur vi gör, är och pratar. Det kräver att vi granskar våra tankar och handlingsmönster, våra arbetssätt och våra rutiner. Det kräver ledare som prioriterar inkludering och delaktighet som centrala praktiker i organisationers arbetssätt och vardag.

Det kräver av oss att vi alla bidrar till en gemenskap som vågar inkludera och förändras i takt med att fler blir delaktiga, så att vi kan hålla oss inom de planetära gränserna och samtidigt skapa ett gott liv för alla människor. Vi måste kunna sätta våra egon och vår prestige åt sidan. Vi måste ha tålamod med varandra och ge varandra nya chanser. Vi måste också våga ställa krav på varandra, och våga gå in i en konflikt när det behövs.

Vi måste ge – och ta – plats. Vad vi inte måste är att låtsas vara perfekta. Vi måste be om hjälp när vi behöver det, våga misslyckas och välkomna det obekväma som förändring innebär. 

Själv tycker jag, som de flesta av oss, inte alls om att misslyckas. Jag tycker inte heller om att upptäcka att jag har fördomar, och de flesta dagar tycker jag att det är svårt att förändra mina vanor. Jag tror att vi måste acceptera det som är motsträvigt hos oss och fundera på vårt förhållningssätt till förändring. Det kommer inte alltid att bli rätt och bra direkt, och det kommer att vara obekvämt.

Det kräver mod.

Martha Hannus
Hållbarhetsstrateg Emmaus och medlem i utvecklings- och hållbarhetsrådet i nätverket bärkraft.ax 

Här kan du lyssna på visionen:


Vi samlar in e-postadresser till dig som vill prenumerera på nyhetsbrev från bärkraft.ax. E-postadresserna används endast i detta syfte och delas inte med någon tredje part.